Luciamorgon

Grans Naturbruksgymnasium kom och skjutsade vårat luciatåg från Kullenskolan till Fagottens förskola. En uppskattad årlig tradition.

Glada lucior, pepparkaksgubbar och tomtar får hästskjuts till Fagottens förskola.

Luciatåget sjunger julsånger för föräldrar, syskon och släktingar. Vi avslutar vår mysiga luciamorgon med fika.

Det årliga julbaket

Härliga bilder när barnen bakar och smakar.

En kille som är djupt fokuserad på sin uppgift.

När barnen har bakat klart så får de ta med en påse

 hem och bjuda sin familj på pepparkakor (så att de blir snälla).

ateljé

Våra konstnärer

Sebastian, Ida och Alma tar färg själva.

Konstnärerna i full gång.

Konstverken växer fram.

Jens målar.

Barnen målar tillsammans.

Mira målar.

Miras mamma Zandra kommer. Kul när föräldrarna kommer in och ser vad vi håller på med. Mira blir också jätteglad. Mira säger: - Mamma och skrattar.

Alva målar vid staffliet. - Det blir en flagga, berättar Alva.

Emil ritar en skattkarta på OH papper.

Emil målar sin uppförstorade skattkarta. Emilia målar på ett litet papper.

Alma lägger sin målning på tork.

Elsa rengör färg och pensel efter målningen.

Philip målar vid staffliet.

julkalender

Äntligen är det dags för Pettson och Findus julkalendern.

Kommer jultomten att komma till Findus på julafton?

Pettsons och Findus hus och miljö växer fram eftersom dagarna går.

Barnen kommer att vissa dagar få uppdrag som hör julen till.

Här har katten Findus lagt sig att vila i järngrytan.

ÄLDSTA GRUPPEN

Vi började terminen  med att barnen fick redovisa sina sommarläxor om vad Öjebyn betyder för dom. Det var jättespännande. Barnen visade tex. en tavla på badhuset, sopbil, foton, sand från Hammenviken.

Barnen gjorde en gemensam tankekarta om Öjebyn. Vi fyller på den eftersom barnen kommer på nya saker om Öjebyn.

Barnen fick en uppgift: - Vad är Öjebyn för dej? Kan du rita det?

 

När vi arbetat med Öjebyprojektet ett tag så reflekterade vi pedagoger att Öjebyn är ett svårt begrepp. En del tyckte Stockholm och COOP i sta´n var i Öjebyn. Vi frågade barnen: - Var börjar och slutar Öjebyn? Det var en svår fråga. Vi beslöt oss för att ta på oss våra Öjebyglasögon och gå ut och spana.

 Lova tar på sej sina Öjebyglasögon. Vi beger oss ut i vår närmiljö och spanar.

Barnen blir nyfikna på att ta reda på vem som bor närmast Fagottens förskola. Barnen är överens om att det är tre barn det står mellan. Hur kan vi ta reda på det? Vi ger oss ut på gatan. Barnen tycker att vi ska mäta avståndet från Fagottens förskola till de tre barnens hus. Barnen kommer fram till att vi kan mäta med snören.

Barnen knyter fast ett gummiband i staketet.

Barnen springer fram och tillbaka på vägen till ena barnets hus. De räknar och räknar.

Olivia bär alla snören.



 Många snören blir det.

 Äntligen framme! Barnet säger: - Jag har nära till Fagotten, men snöret blev jättelångt!

Vi fortsätter mätandet till de andra husen. Barnen väljer olika snören.

Barnen studerar snörena och funderar. De tycker att flickorna har lika långt men snörena ser olika ut. Pojken menar att han har närmast för vägen svänger ju. Flickorna menar att dom har närmast för de behövde bara ett snöre samt att de ser Fagottens förskola. Till pojkens hus behövdes det fyra snören. Ida: - Men till pojken är det fyra korta snören.

Då kommer en flicka med en idé: - Vi går till mej och Alma och pojken med ett snöre var och knyter fast i brevlådan. Den som är snabbast bor närmast. Pojken: - Men jag kan inte knyta. Flickan: - En fröken kan hjälpa dej. Det blåser mycket och flickornas snören trasslar ihop sej. De går tillsammans till sina hus och ropar när de är framme. Pojken hör att flickorna är framme före honom. Han fortsätter ändå till sin brevlåda. När vi kommer in så säger John: - Vi kan inte riktigt mäta så här, man kan ju bli trött i benen och inte orka veva med snöret lika fort. Då kommer Ida med en idé: - Vi räknar plogpinnar.

Barnen räknar plogpinnar men upptäcker att plogpinnarna inte räcker ändå fram till pojkens hus. Flickorna har inga plogpinnar. Hur gör vi då? Barnen: - Vi kan räkna steg. Barnen kommer fram till olika antal steg. Vad beror det på? Alma: - Om man tar små steg så blir det många steg och tar man stora steg så blir det inte så många. Barnen kommer fram till att Alma bor närmast Fagottens förskola.

Barnen bygger Fagottens förskola och vägarna till sina hus.



 Här är vägen till mitt hus berättar Ida.

Alla barnen vill visa var de bor. Vi promenerar iväg och besöker varandras hus. De pratar om att vissa barn bor långt bort några bor mellan och några bor nära.

Barnen inspireras av mellangruppen och vill också göra sina vägar från Fagottens förskola till sina hus. Felicicia: - Det är jättekul att jobba med lera. De andra barnen instämmer.



Projekt mellan gruppen

Projektet Öjebyn

Vad har vi för mål/syfte med projektet?

Vad vill vi att barnen skall utveckla en större förståelse för?

Är det närsamhället Öjebyn

• Vad kan ett närsamhälle vara?
• Vad finns där?
• Varför finns det?

När projektet startar utgår vi ifrån barnens egen erfarenhetsvärld om Öjebyn.

Inventera detta genom individuella tankekartor som sedan lyfts i grupp och tillsammans fyller vi på den gemensamma tankekartan.

Utifrån dessa tankekartor går vi vidare och riktar barnens uppmärksamhet mot en viss inriktning som för tillfället inspirerar/lockar och som gör barn och pedagoger nyfikna på att utveckla sin förståelse kring detta.                

PROJEKT

Projekt yngsta gruppen

Under vår inventering utifrån från vad barnen förundras/försöker förstå så tittar vi pedagoger även med våra ”matematik-ögon”

·         Stora stenar-små stenar

·         Höga stenar-låga stenar (hur kan vi ta oss upp på stenarna)

·         Högt uppe på kullen

·         Högt vatten- lågt vatten (var har alla stenar tagit vägen?)

·         Antal stenar

Vi tog med oss stenar tillbaka till förskolan i olika storlekar för att kunna erbjuda barnen detta material även inomhus.

Reflektion

Hur kan vi arbeta vidare utifrån matematik?

Vi uppmärksammar barnen på stenar, Vi räknar stenar, hur kan man ta sig upp på höga stenar, vi tittar på stenars former, färger, mönster, vi lyfter på stenar och upplever vikter, sortera, bygga, ”jag” i förhållande till stenar, känsla av vara sten.

Vi pedagoger reflekterade tillsammans med våra kollegor kring våra dokumentationer vi gjort och då såg vi att barnen fascinerades av olika stenar därför valde vi att utmana barnen vidare kring detta. Vi plockade in olika stenar från skogen så barnen skulle kunna utforska stenarna inne i vår miljö på förskolan.

Vid detta tillfälle valde vi att starta upp med att reflektera tillsammans med barnen om de olika stenar vi sett i skogen i Öjebyn. I samband med att vi jobbade i skogen berättade XXX att hon hade en stor sten vid sitt hus i Höglandsnäs, hon fick i uppgift att fotografera denna sten och ta med till förskolan och visa sina kompisar. Dessa kort fick hon visa vid dagens tillfälle. Hon berättade att hon behövde ingen stege till stenen på hennes gård utan hon behövde bara hålla i sig jättehårt så kom hon upp på sin sten.

Efter att barnen och vi pedagoger reflekterat tillsammans och XXX fått visa sina kort så gick vi och hämtade våran största sten vi plockat in från skogen. De första barnen gör är att sätta sig på stenen, flera barn vill prova hur det känns att sitta på den.

Thea: Den känns lite kall.

Ingrid: Jag tycker den är varm.

XXX ställer sig på stenen.

XXX: Nu är jag stor.

XXX sträcker på sig och visar att hon är stor.

Annika hämtar en sten till som är mindre än den första stenen. Jens provar att sitta på den lilla stenen också. Efter en stund ställer sig XXX på den stora stenen och Thea på den lilla.

Annika: Vem är längst? Thea ellerXXX ?

Annika: Vem är störst? Ingrid visar att XXX är störst.

Thea börjar undersöka den lilla stenen, hon lyfter den flera gånger och håller den i famnen. Hon sätter ner den och lyfter upp den igen, detta gör hon många många gånger.

 Mira blir nyfiken och kommer fram och provar lyfta stenen.

Annika: Vilken sten är lättast att lyfta?

Ingrid och Jens provar lyfta den stora stenen men den ser ut att vara jättetung.

Ingrid pekar på den lilla stenen.

Annika: Hur vet du det Ingrid?

Ingrid: Den andra är tungare.

XXX: Den är inge mjuk.

XXX: Den här är mjuk.

XXX tycker inte den lilla stenen är mjuk däremot tycker hon den stora stenen är mjuk. Jimmy kommer och kollar in stenarna.

Cecilia: Jimmy orkar du lyfta en sten?

Jimmy: Ja den……. Han pekar på den lilla stenen.

Barnen fortsätter att stå och sitta på stenarna och den lilla stenen utforskar dom väldigt mycket genom att lyfta på den flera flera gånger.

Reflektion 5/10-2010

·    Vid detta tillfälle valde vi att alla barn i vår projektgrupp skulle vara med det var 11 stycken vid detta tillfälle vissa barn var mer fängslade än andra vid detta tillfälle men det tycker inte vi gör något för vi vet av erfarenheter att det fastnar mycket i barns tankar om än man kanske inte är den som utforskar fenomenet mest.

·        XXX säger att den stora stenen är mjuk, här funderar vi pedagoger om vi hade kunnat ta rätt på hur XXX tänkte. Det ska vi försöka fånga upp till nästa gång.

·        Tungt och lätt är det uttryck som är bekant för barnen?

·        Beräknar barnen utifrån hur fenomenet eller saken ser ut?

·        Är det lättare att se skillnad mellan olika saker om storleken eller formen är väldigt olika varandra? Exempelvis tyngd och storlek.

 

VÄLKOMMEN IN OCH KIKA PÅ VÅR INSPIRERANDE MILJÖ