Brev från en moster som kom på besök hos oss förra veckan

Här kommer ett brev som en moster skrev efter ett besök hos oss detta brev gjorde oss otroligt glada och stolta och det känns som att det förhållningssätt vi varje dag använder oss av avspeglar hela verksamheten.

Vill berätta om gårdagen när syskonbarnet gjorde ett 1:a förskolebesök.

Till min stora glädje fick moster Be. följa med E. och hans föräldrar.

Spännande besök för mej som är den pensionerade förskollären som var aktiv för ca 100 år se'n.

Naturligtvis var E,s besök föranmält.

Vi möttes av för mej en helt okänd pedagog som välkomnade E. med följe.

Ett sådant varmt välkomnade där E. var som sej bör, i centrum, gjorde mej varm i hjärtat. "Så roligt att du kommer för att hälsa på oss. Välkommen in för att möta alla andra barn och "fröknar"." ( Den där benämningen "fröknar" har jag aldrig förstått mej på.)

Vi kom in i en "värme" som omslöt oss från 1:a sekund. Livlig aktivitet rådde överallt.

Små självständiga barn som fick perfekt vägledning till ytterligare självständighetshandlingar. Hjälp till självhjälp.

Vägledning i den sociala kontakten....vägledning i att förstå lekreglerna..

Kommer alltid att minnas orden...."X...kom och hälsa på E. Kom E...,...Här E. står X och målar. Vill du också prova... osv osv"

Naturligtvis var det jätteskojigt att möta pedagoger som kände till mej och jag dem.

Jag noterade den pojke som behövde hjälp med att styra sina känslouttryck. Den vuxnes varsamma  smekning på kinden, "titta på mej", berätta vad som hände...Jag noterade vilket beröm flickan fick för sin armstyrka när hon satt sej "obekvämt" på toastolen.

Konstaterade att den vuxne som atbetade med städ och kök deltog i barns och vuxnas resonamang och hur hon på ett vänligt sätt besvarade barnets fråga på vilken mat det skulle bli.
Mina öron "växte och fladdrade". Mina ögon noterade. MITT INRE BLEV BOMULLSMJUKT.

Jag såg och hörde att det var roligt att arbeta i denna förskola. Jag såg och hörde att barnen var nöjda.

Jag såg och hörde att det var en ÄKTA atmosfär som E. förhopningsvis får komma till, när han i Augusti skall påbörja sin skolgång.

Jag konstaterade att min energi att leda barn har avtagit och  ATT JAG ALLTID MINNS VILKEN ENERGI BARNEN GAV MEJ.

Yrket som genomsyrar hela personligheten, PEDAGOGEN.
Hoppas att våra barn ALLTID skall möta skolans vuxna som medmänniskor som är i ständig utveckling.
Hoppas att barnen ALDRIG skall möta skolans vuxna som tänker "Blott dagen går..."

Så har jag berättat för dej om den stora dagen när moster, tack vare E., fick göra ett studiebesök i förskolan. Den där förskolan  som trots allt är sej ganska lik, förutom allt det där med tekniken. På min tid var det röksignaler som gällde och det fungerade också. Men det var på den tiden. Det var ju det där med ständig utveckling. Tänk om den inte fanns, hur skulle då tillvaron vara?

Hoppas att E. med fam. får komma till er hälsar Be.